Så kan Ivrigt be användas i en mening
- Han började nu ivrigt be och anropa rövarmor, att han på julnatten skulle få komma upp till rövarkulan.
- frågade Birger ivrigt.
- Terriern snodde runt dem och skällde ivrigt och glatt välkomnande.
- Han gnuggade ivrigt händerna, men plötsligt blev han alldeles stilla, lade händerna på bordet och sa fundersamt :
- De visste om Viola och frågade alltid så ivrigt efter henne.
- Kom, säger hon och drar ivrigt i mig.
- På andra sidan om stolen stod Steintheel, skrev ivrigt i sin bok.
- Gästgivarn krafsade ivrigt sina tår, Daniel tryckte sig allt djupare in i spiselvrån, sväran blinkade, blinkade
- Han upptog från bordet en karta och låtsade ivrigt sysselsätta sig med den, för att komma Petter att tro det dennes prat icke blivit bemärkt.
- Läxorna diskuterades ivrigt.
- Fru Sundler kom mycket ivrigt emot henne.
- Kalle, med en gottpåse i handen, satt på sängkanten och slängde med benen, ivrigt lyssnande till vad Nanna hade att berätta.
- Mot söder speja vi ivrigt.
- - Och här är nedgång till källaren, fortsatte Börje ivrigt, i det han lyfte upp en lucka i golvet, se, är det inte bekvämt ?
- Vi måste pröva det på en gång, säger jag ivrigt och tar av Malte grimman.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
