Så kan Ivrigt be användas i en mening
- frågade Birger ivrigt.
- Cecil höll Thomas i handen och blickade ivrigt upp i hans ansikte.
- Han nickade ivrigt till henne och började springa neråt bygden.
- - Hon har gjort mer än så, sade gumman ivrigt, du skulle allt en gång gå och titta i skåpet i storstugan.
- Att önska det ivrigt och innerligt, det går nog för vem som helst.
- Joakim nickade ivrigt, tittade på sitt arbandsur och bestämde sig.
- - Nej, sade han ivrigt och ville rycka boken ur hennes händer, den tavlan får ni inte se på, ni får inte.
- rådde Kicken ivrigt.
- Han började nu ivrigt be och anropa rövarmor, att han på julnatten skulle få komma upp till rövarkulan.
- Folk talade och frågade högt och ivrigt.
- Kalle, med en gottpåse i handen, satt på sängkanten och slängde med benen, ivrigt lyssnande till vad Nanna hade att berätta.
- Klackarna smällde, hattarna vaggade ivrigt när pojkarna gick förbi, handväskor svängdes till hälsning.
- Men de hade alla tre sett honom och tvistade ivrigt om platsen och ställningen och färgen på hans kläder.
- Hon frågade ivrigt efter Frideborgs gosse.
- Punschen som hon så ivrigt drack av ökade ju även ännu mer hennes pratlust.
- sa Erik ivrigt.
- Därpå grep han ivrigt efter sitt kors, hängde det över ena skuldran och började stiga utför branten.
- Hon gav honom till och med två, eftersom han bad så ivrigt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
