Så kan Ivrigt be användas i en mening
- frågade hon ivrigt.
- Betty, den alltid verksamma och ivrigt sysselsatta Betty, som han älskade, ville icke lämna honom tid till ensliga drömmerier.
- Peter lutade sig ivrigt mot systern.
- Han skriver också att han ber ivrigt för de avlidna och de drabbade.
- Han nickade ivrigt till henne och började springa neråt bygden.
- Lydande en oemotståndlig impuls tog han henne i sina armar och sökte ivrigt hennes mun.
- Folk talade och frågade högt och ivrigt.
- Och över bordet nickade hon ivrigt och glatt åt Hans.
- Det är sant, det är sant, mumlade Tracbac ivrigt och grävde i sina vida, djupa fickor.
- Kom ska du få se, säger jag ivrigt och släpar med mig Staffan till stallet.
- Han hade suttit i sällskap med en kollega och ett par damer och varit så ivrigt upptagen av dem, att Pa och han endast växlat ett par ord.
- Två gummor med rynkiga gula ansikten tuggade med glappande munnar och nickade ivrigt.
- Under hela tiden hörde hon, att förstudörren öppnades många gånger om dagen och att det sedan talades högt och ivrigt inne i hans rum.
- Storken tillrådde genast mycket ivrigt att låta Tummetott följa med.
- Deras små fötter trampade ivrigt omkring på den plats där Johans blomstrande trädgård en gång varit.
- Han hade ett lustigt sätt att tala, ivrigt, nästan slarvigt, så att han snubblade förbi somliga ord.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
